Zulmir Becevic

"Svenhammeds föräldrar måste ha varit rubbade. Det tycker i alla fall Svenhammed själv som fått ena halvan av namnet från pappan och andra halvan från pappans favoritsekreterare på Socialkontoret.
Med fötterna i två kulturer känner sig Svenhammed bara utanför. Därför börjar han skriva dagbok. Eller journal, som han säger, för dagbok skriver bara töntar.
Så välkommen in i Svenhammeds värld. Här finns hans galna pappa, hans vansinniga släkt, klasskamraterna i Kungsskolan 9D och hans bästa vänner Chino och Miell. Men här finns framförallt Emilia: den vackra, ouppnåliga, som bor i ett av de fina husen på andra sidan motorvägen."… (mais)

Lånad rec: Det är Svenhammeds pappa som har hittat på hans ovanliga namn. Sven kommer från en socialsekreterare som pappan gillade och hammed härstammar från pappans eget namn, Muhammed.
Svenhammed är född i Sverige och det enda språk han kan prata är svenska. Ändå känner han sig inte som svensk och hans klasskompisar betraktar honom inte heller som svensk. Egentligen vet han inte vad
är.

I sina journaler berättar Svenhammed om sitt liv och sina funderingar. Han beskriver sin kompisar och hur han säljer smuggelsprit och cigaretter åt sin kusin och han berätter om sin pappa som slår både honom och hans lillebror. Han skriver också en hel del om Emilia som han är kär i. Hon bor på andra sidan av samhället, men det är som en annan värld. Där bor alla i stora villor och har flera bilar.

Svenhammed har en humoristisk och distanserad stil när han skriver, men det är en sorglig verklighet han målar upp. Det är både roligt och skrämmande att läsa hans journaler.… (mais)