Vårt ordförråd kan för den som tar sig en närmare titt synas på ett sätt väldigt torftigt: samma utländska låneord förekommer ofta i ett flertal olika inlånade former, med de mest skilda betydelser. Ta det latinska »tabula«. Det förekommer i svenskan i form av tavla«, tävla«, taffel«, tabell«, tablå«, tablett« och tabloid«. »Ampull« är identiskt med »amfora«, »ampel« och »ämbar«, »bacill« är släkt med »baguette« och »debacle«. Samtidigt är detta troligen vad som gör etymologin (läran om »det rätta«, »det sanna«, eller »alltings ursprung«) så intressant; en god forskare i detta ämne måste behärska tusen och en saker för att rätt kunna reda ut varför saker heter som de gör. I Ordens ursprung presenterar således Bo Bergman just dessa. Enligt omslaget skall över 2200 ord och uttryck få sin förklaring, men jag tror detta är en aning blygsamt: det verkar snarare röra sig om dryga 2200 uppslagsord, med ytterligare förklaringar under dessa. Ord från många olika områden presenteras, de flesta tämligen vanliga uttryck, men även en del dialektala eller mer patinerade. Å andra sidan blir 2200plus ändå inte speciellt många ord, eftersom plats har beretts åt att grundligt reda ut begreppen och jämföra bruket med andra språk. För den som vill ha ett mer komplett verk, som i alla fall närmar sig att täcka de viktigare och vanligare orden i svenska, så är det här kanske inte rätt bok. För den som främst är ute efter nöjesvandringar i ordhistorien passar upplägget dock utmärkt. ( )