"Vår kulturella identitet förändras ständigt och det tycks ske i en allt snabbare takt. Träd har rötter - människor fötter. Vilka värden är beständiga och vilka har vi rätt att värna när samhället hyser alltfler människor med olika kulturella värderingar? Finns det några absoluta gränser som ej får överträdas och hur motiverar vi dessa? Är det möjligt att i ett liberalt, arbetskraftsrörligt samhälle samtidigt upprätthålla någon form av nationell identitet?"

Jeg har satt meg fore å alltid lese en non-fictionbok (hva er det norske ordet? Faglitteratur?) selv om jeg samtidig som jeg har skjønnlitteratur på nattbordet. Thomas Hylland Eriksens Røtter og føtter er en av 2009-bøkene som fikk denne opphøyde plassen på bokhaugen min.
Kort fortalt. Vi lever i en fragmentert tid der det å finne en identitet ikke er så enkelt i en omskiftelig tid med mange valgmuligheter. Hylland Eriksen drøfter seg gjennom sosialantropologien, sosiologien, litteraturen og annen klokskap for å prøve å kartlegge hva det vil si å utvikle en identitet i det 21. årundre. Visste du f.eks. at det meste av vår personlighet formes de fire første årene, og at barn som har få mennesker å forholde seg til de første årene har vanskeligere for å finne seg til rette i større grupper resten av livet? Dette er en av mange postualter i boken som både er tankevekkende, utfordrende og ekstremt leseverdig. Av en eller annen grunn leser jeg Hylland Eriksens bøker like raskt som jeg leser en god krim. Det skyldes hans enrome bunke av kunnskap og en formidlingsglede som overgår de fleste norske skjønnlittertære traumater. ( )