Det här var tredje gången i år jag försökte mig på ett verk om Karl XII. Eller rättare sagt, den katastrof som i mångt och mycket kom att forma eftervärldens bild av honom, som gjorde det möjligt att låta honom bli en tragisk hjälte som efter att länge ha varit hennes gunstling till slut överges av fru Fortuna, för det är det Poltava handlar om. Det är Englunds förstlingsverk, och det märks. Man ser klart fröna till den historieskrivning han gett prov på i Ofredsår och Den oövervinnerlige, där han sömlöst lämnar en skildrinig av ett skede för att fördjupa sig i någon detalj, liksom hans språkliga förmåga. Samtidigt ser man skillnaderna. Poltava är ett oerhört fokuserat verk, och det är inte många ord som inte läggs på antingen själva slaget, de människor som var inblandade i det (massor av personer får ett snabbt porträtt tecknat; hur de såg ut, vad de gjort i kriget tidigare, hur de dog), eller olika detaljer vad gäller vapenslagen. Skillnaden mot de två tidigare nämnda verken, som istället präglades av en vilja att skildra en hel tid, är således slående.

En nackdel med denna fokusering är dock att även all diskussion fått stryka på foten. Nästan allt uttrycks i ordalag som lämnar mycket lite utrymme för tvivel. Det regementet marscherade så, den personen sade det, den skvadronen försvann i rök och kaskader av kött och blod (det är påtagligt hur mycket kroppsvävnad och dito vätska som stänker omkring). I efterordet sägs att detta var ett medvetet val. Förvisso bör inte populärhistoria tyngas ned av för mycket resonerande, men ibland borde det framgå att något är en sannolik hypotes, inte accepterad sanning. Historieskrivning bygger på omdöme, och detta bör framgå. Detta speciellt som verket är så begränsat i omfång. Vill man läsa något generellt om stora nordiska kriget är det här inte en lämplig bok, för som sagt ligger fokus starkt på själva slaget. Detta gör tyvärr även att dess politiska konsekvenser behandlas tämligen kortfattat: Sveriges dagar som stormakt ändas, Rysslands tar sin början. Således är detta verk främst intressant för den som är intresserad av krigshistoria, eller har ett stort intresse av perioden i fråga. Sådana läsare kommer dock troligen finna mycket lite att klaga på. ( )

Juni 1709. Kriget har pågått i nio långa år och Karl XII:s armé belägrar den lilla staden Poltava i Ukraina. Triumftåget mot Moskva har gått i baklås, och den ryska armén under tsar Peter står endast en halvmil bort. Svenskarna har förberett sig för drabbningen och trupperna, som tidigare varit spridda över hela den ukrainska slätten, har dragits samman. Planen är att marschera upp i skydd av mörkret och ta ryssarna med överraskning, men när solen går upp är uppställningen inte klar. Det första anfallet misslyckas.

I den här boken skildras det ödesdigra slaget timme för timme, katastrofen som tog 10.000 liv och som ledde till det svenska stormaktsväldets fall. Här diskuteras dock inte bara fältherrarnas göranden och låtanden, utan här finns också de detaljer som gör historien begriplig, verklig: vad man sade till de krigströtta soldaterna för att få dem att slåss, hur man sköt med en musköt, hur man tog hand om de sårade och döda, officerarnas och de menigas olika villkor, hur man bodde och hur man färdades. Samtidigt ger dagböcker och brev från tiden ögonvittnesskildringar, och skeendet fylls av mänskliga röster från de som var med: generalen och hans tjänare, soldaten och trosspojken, fältprästen och knektänkan.

Detta var min första bok, och på många vis "a labour of love". Det handlade helt enkelt om att sätta samman en bok som jag själv ville läsa, men inte kunnat hitta vare sig i bokhandeln eller på biblioteket. (Det finns många skäl att skriva böcker, flera av dem rätt dåliga, men detta är ett som jag tycker håller.) Jag skrev den på fritiden, huvudsakligen under ett antal veckor den varma sommaren 1985. Då var jag doktorand i historia, och när mina kollegor på Historicum som fick höra vad jag gjorde, skänkte de mig uppriktigt medlidsamma kommentarer. Min flickvän tröstade: "Dina kompisar kommer säkert vilja läsa den".

Bokens framgång var verkligen en total överraskning.

Vad tyckte kritikerna?

"En fascinerande, chockerande och ytterst läsvärd bok" - Göran Hägg, Aftonbladet.

"En helt enkelt utomordentlig prestation" - Göran Bengtson, Svenska Dagbladet

"Oerhört välskriven... en utomordentlig debutbok" - Hans Villius, Vetandets Värld, P1

"Den är djupt mänsklig och intensivt spännande" - Folke H. Törnblom, Upsala Nya Tidning

"Stridsskildringarna har en verklighetsnärhet som överträffar det mesta i litteraturen" - Gefle Dagblad

"Svensk historia erbjuder gott om dramatiskt stoff, och Peter Englund förenar i sin person den grundlärde forskarens kringsyn och objektivitet med en diktares visionära kraft och stilistiska mästerskap." - John Jeppson, Skånska Dagbladet

"Texten är koncis och klar, i de dramatiska avsnitten skickligt stegrad - genomgående av hög kvalitet. Må det sägas utan omsvep: en häpnadsväckande prestation av en debutant! Vad månde bliva?" - Kjell Nordström, Östgöta Correspondenten

"Peter Englund rör vid ditt hjärta och öppnar dina ögon. Hans analyser är klara och tempot är perfekt" - The European ( )