Carina Rydbergs bok överaskar mig klart positivt. Boken handlar om ett syskonpar som svetsas samman från tidiga bardomsår. En syskonkärlek som inte är riktigt vad den borde vara. Otäck stämmning i hela boken där man anar att något hemskt skall ske eller redan har skett eller kanske både och. Bra skriven med ett djup som jag inte förväntat mig. ( )

Denna roman har fått ganska mycket uppmärksamhet. Jag kan inte riktigt säga vad det beror på. Kanske är det, trots allt, pga det kontroversiella innehållet. Eller möjligen att det är en "erkänd" författare, som tillhör kulturetablissemanget, som skrivit den. Och att hon är kvinna? För ärligt talat: Nog har man stött på liknande historier förr. Och inte var språket särskilt intressant heller, även om det inte var dåligt.
Jag tycker det var en ganska ordinär historia som inte lyckades bli riktigt så "intelligent" som författaren hade hoppats. ( )

Vet inte riktigt vad jag ska tycka. Boken fick jättebra recensioner så jag förväntade mig nog något som var bättre än så här. Samtidigt så kan jag inte förneka att boken sätter igång vissa tankar i mig. Men sen om dessa tankar är till någon nytta vet jag faktiskt inte.

Kan dock säga att den är okej att läsa den, men man ska inte förvänta sig att man ska bli lika lyrisk av den som det verka som om vissa recensenter har blivit. ( )