Jorge Luis Borges produktion är omfattande och bred, nästintill oöverskådlig, reviderad, omdisponerad och omarbetad. När Lasse Söderberg och Oscar Hemer för Tranans förlag gett sig på att samla delar ur produktionen i tre volymer (två redan utgivna; den tredje planeras komma i augusti) är det alltså ett stort arbete enbart att sovra och välja hur materialet skall arrangeras. Första delen täcker åren 1923-1944, från debuten med maskulin poesi dränkt i argentinsk lokalfärg, till mästerverket Fiktioner (den enda samling i denna volym som finns med i sin helhet).

Poesin var tämligen förglömlig (möjligen drabbad av översättningars slätstrykning), och fiktionerna har jag läst tidigare, varför det stora intresset låg i de mellanliggande texterna. För den som gillar att läsa med facit i hand går det att se dem som ett närmande till hans senare essäistiska fiktion, hoppandes mellan traditionella genrer som han senare skulle förena: det finns litteraturhistoriska essäer som skulle ses som nog så originella om de kom från någon annan, liksom korta, påhittade biografier över kända brottslingar. Han ger sig på att bedöma olika översättningar av Tusen och en natt, främst utifrån estetiska kvaliteter, inte hur pass trogna de är originalet. Han ger svar på tal när han anklagats för att ha judiskt påbrå och försökt dölja det. Han ger sig på självrefererande fiktion, på Ramon Llulls »tankemaskin«, som av anhängarna ansågs fungera på ett sätt som väsentligen är detsamma som tillämpas i dagens kvantdatorer. Inget är nytt under solen.

Borges är, som alltid, lärd, lite torr i tonen men samtidigt full i fan vad gäller innehållet, mödosamt konstruerande de mest fantastiska skildringar, med verklighetsförankring eller utan. Denna utgåva ger oss en fullständigare bild på svenska, och förtjänar vår tacksamhet. ( )