Skyskrapemysteriet är på sitt sätt den mest läsvärda av de tvillingdeckare jag hittills läst. Inte för dess lite klumpiga mysterium, eller ens för den småroliga idén att låta Tvillingdeckarna leka På rymmen med Hubert, utan för att den har så enormt mycket tidsfärg.

Huvudpersonerna hamnar alltså i en radiolek och därmed på en inspelningsplats, och där passerar en hel del av underhållningseliten anno 1961 förbi. Bara att läsa om Lasse Lönndal som någon som ungdomar tycker att det är häftigt att träffa är uppfriskande, och han är långt ifrån ensam att dyka upp. Ovanpå det får tvillingarna också hjälp i sin spaning av bilburen ungdom, och sådan snackar slang. Mycket slang.

Sedan är själva mysteriet ganska självklart och inte heltigenom solitt. En stor, potentiell logisk lucka täcks i alla fall igen hjälpligt och påpassligt, och det finns betydligt mer otroliga handlingar i genren. Det är dock förankringen i samtiden som gör att boken står ut. ( )