Patrick Weekes

So I've seen this alternately likened to Ocean's Eleven (George Clooney version), and the Eli Monpress novels. Either way I took much longer to get around to reading the book then I meant to. There's a lot to enjoy about the book - each character is unique and interesting, vying for attention even as they try to scheme and plot around new difficulties in an already impossible plan.

Interestingly while the book has its moments of action, the bulk of it is reserved for the last 25% wherein its literally one thing after another hounding, harassing and hunting our heroes. Loch is not a Robin Hood type - while she didn't deserve to be locked away for doing her job, she also wasn't reclaiming her birthright for altruistic reasons. Revenge and a healthy profit are the sole reasons she's gunning for that manuscript.

This is a book of set-up. We begin by watching as Loch builds her plan to escape from jail (entirely silently I might add), then as she builds her insertion team and finally, in the grand finale how she built her revenge. She's a quick thinker, master manipulator of the truth and above all she understands what drives people. While on the outside some of the recruits (like the safe-cracker team and the illusionist) appear to be in it purely for the money, Loch gives them all something they probably would have had trouble finding on their own: a purpose.

There's plenty of humor (Kail knowing the old "yo mama" joke in every language possible for example...hey it DOES get the job done), a bit of romance, intriguing world development (the Glimmering Man, Death Priestess, Dairy in general...) and heck ninjas!

I do think the book hinges on a reader's ability to just go with it. A lot of what makes the plan successful are variables that when taken together could not have been as accurately predicted as they were. Loch makes some leaps in logic that almost smacked of Mary Sue Intelligence. Granted she does prove herself clever in even small ways (her banter with Pyvic in the pub house is a mastery of double faced truth-lies), but I don't know if she really could have predicted the outcome of the last bout.… (mais)

Huvuddelen av historierna i Dragon age: Tevinter nights hör hemma i någon skräckgenre: att jagas, att upptäcka en uråldrig ondska, att gå omkring i en nekropol fylld med de återväckta. Ett par är snarast detektivarbete: 8 lönnmördare ensamma på en ö, och någon vill döda de övriga, ett mord på en gammal mentor och mördare som är ute efter mer. Ett fåtal handlar om tidigare kända personer från Thedas, huvuddelen är nya. Ett par knyter an till varandra, några tycks än så länge inte ha något särskilt med någonting att göra.

Boken är nu ett par år gammal, en del av försöken att hålla spelarna vakna i väntan på nästa spel (fortfarande långt kvar). Det är en lång radda personer bakom, och de flesta har gjort ett fint jobb – det var bara en av historierna som kändes tröttsam, även om flera kanske inte riktigt är vad jag gillar. Några monster är gamla, men får en mer stabil förklaring. Andra är helt nya, oförutsägbara och svåra att förstå. Och bakom flera historier lurar han, Fen'Harel, som byggts upp som skurken i nästa spel, med magi så stark att den knappast går att stå emot, kunskap så djup att den knappt kan förstås. Några av personerna i boken kommer säkert vara bland dem som försöker stoppa honom, eller åtminstone dyka upp. Vi får se hur det lyckas.… (mais)