Carl-Göran Ekerwald

Jag har svårt att riktigt få grapp om boken. Av baksidestexten framstår den som ett försök att kritisera de svenska Bibelkomissionerna: vad jag tidigare läst i genren har varit mycket njutbart, så förväntningarna var höga.

Men fåfänglighet är allt av denna värld. Ekerwald gör visserligen en del sådana utfall, bland annat mot den svenska prydhet som inte längre låter det stå »den uppå wäggena pissar« utan bara det tråkiga »mankön«, liksom en del andra välbehövliga insatser mot det alltför utslätade eller tillrättalagda.

Men i huvudsak tycks han vara ute efter att presentera en egen fromhet, en stillsam och mystiskt färgad, där lagen ena stunden är oviktig, andra försvaras mot diverse protestantiska attacker. Han är dessutom mycket intresserad av kvietismen och madame Guyons, liksom Ekelund och Eric Hermelin (vars friherrskap ideligen skall poängteras). Av detta förstår jag litet, och vill egentligen inte förstå mer heller. Det var inte därför boken införskaffades.

Att de flesta av kapitlen är mycket korta hjälper heller inte stort. När dessutom två svenska översättningar (eller kanske tre, med Ekerwalds egen), liksom engelska, tyska, latinska och grekiska versioner skall presenteras (vanligen inte alla dessa samtidigt), så blir det väldigt kortfattat och utan tydliga poänger.… (mais)