Om man kan anklaga Astrid Lindgren för att ibland vara lite väl romantiserande när hon skildrar det Sverige som en gång var, så gäller det knappast i Rasmus på luffen. Även om barnhemmet Rasmus startar berättelsen i kanske inte är något direkt helvete, så är det knappast heller en speciellt trevlig tillvaro; även om den sorts fördomar som styr polisens agerande från början kanske lever kvar i andra former än idag så ursäktar den inte att en luffare inte skulle ha en chans när hans ord stod mot två välklädda besökares; och även om livet som luffare är väl idylliserat så väntar ändå vid vägs ände Martina, torparstugan och slitet, förvisso till dels övermålat med färger hämtade från bullerbyn, men ändå knappast riktigt lika bekymmerslöst.

Naturligtvis är slutet lyckligt – fattas bara annat! Början ser dock rätt mörk ut, när Rasmus under ett dygn på barnhemmet lyckas göra det mesta fel och får se den gemensamma drömmen om nya föräldrar gå i uppfyllelse för en tös med lockigt hår istället. Efter ha rymt för att slippa stryk så träffar han istället Paradis-Oskar, Guds rätte gök, och går med honom »mens han letar« efter någon som vill ha honom. Hur det slutar är inte svårgissat.

Under tiden tar dock komplikationer vid, i form av två skurkaktiga rånare, som gör sitt bästa för att kasta skulden för de två rån de genomfört på Oskar. När en av dessa vid ett tillfälle jagar Rasmus genom en övergiven liten fiskeby, så låter prosan som om det var Lagerlöf som fattat pennan – de tidigare innevånarna har flyttat till Minnesota, och jakten skildras utifrån den undran de skulle ha känt om de fått se den. Briljant. Historien hinner ta flera vändningar på ett fåtal sidor, med endast små pauser, vilket gör att spänningen stegras bitvis tills det att det blivit dags för det lyckligast tänkbara slutet. ( )

Das Buch ist traurig und lustig. Den Rasmus hat man sofort gern. Ich finde es ganz toll. Astrid Lindgren hat für dieses Buch den deutschen Jugendbuchpreis bekommen. ( )

NBD|Biblion:
Rasmus loopt uit het kinderhuis weg om een vader en een moeder te zoeken. Hij ontmoet een landloper die hij mag vergezellen. Hun pad wordt gekruist door een stel dieven. Uiteindelijk vindt Rasmus mensen die hem willen hebben, omdat zij hem niet meer kunnen missen. Ze waren dichterbij dan hij gedacht had. Zijn keuze roept vage herinneringen op aan de tijd voor het kinderhuis en die herinneringen bevestigen daarmee zijn keus. Ook de landloper slaat daardoor nieuwe wegen in. In het verhaal komt prachtig tot uitdrukking het algemeen menselijk, dus ook kinderlijk, gevoelen naar geborgenheid en naar veiligheid, geschonken door medemensen. Het verhaal is geschikt voor jongens en meisjes vanaf 10 jaar. Het boek is uitgevoerd in een duidelijke druk en is voorzien van nieuwe zwartwitte tekeningen die goed bij het verhaal passen. Verzorgde, gebonden uitgave in de Astrid Lindgren bibliotheek.

the mystery is secondary to the saga of Rasmus, searching for a home.